”Mitt egna sällskap” av Leia

Av den 7 augusti, 2018

Mitt egna sällskap
Jag är
Mitt egna sällskap
Alla timmar
Alla dygn
Kanske är kvällar värst
Ett bokslut sker
Över dagen
Att berätta
Sin dag
För sig själv
Blir ibland tomt
Själsligt öde
Ett ljudlöst eko
Fastnar i väggarna
Ensamhetens skugga
Ständigt inbokad
I mitt inre
En önskan
Att inte falla isär
Det ytliga
Avståndets kontakt
Är så doftlöst
Är så overkligt
Blir så levande
Overkligt levande
Ibland tänker jag
Är det så här
Det skall vara
Alla andra
Finns de
Alla andra
Mår de bra
Äts inte de
Av ensamhet
Jag vet
Att det inte är så
En relation
Mellan människor
Är inte lika med
Att vara lycklig
Men…
Jag kan fastna där
Ana och tro
Ett befängt tänkande
Känna mig tom
Jävligt utanför
Även….
I sociala sammanhang
Som om jag
Utvecklats till ensling
Mot min egna vilja
Att inte passa in
Jag är inte kräsen
Äter mina erfarenheter
Kastade matrester
En vana
Av att såra
Av min egna sårbarhet
Sprids min inre ångest
Vidare till människor
Som kommer nära
Så öppen
Så låst
Så svår
Ett hjärta slår ett slag
Som en melodi
Där uppgivenhet
Där hopplöshet
Spelar intakt
Där andningen
Inifrån och ut
Gnisslar toner
Av ensamhet
Känslan av ensamhet
Kan leva som figur
En falsk relalitet
Jag ser
Det gråtande barnet
Sträcka ut sin hand
Ett liv
En hand
För att bära
Ett liv
En hand
För att hålla

Leia, Kultur & Musik | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login