”Tydliga ord” av Leia

Av den 27 augusti, 2018

Tydliga ord
Sakta sagda
Ett efter ett
Meningar
Så osammanhängande
Så sluddrigt talande
Vet inte vad jag sa
Men
Jag menar mina ord
Jag var så full
Så av banan
Det jag predikade för
Inte levde i
Men
Jag var fylld av liv
Jag stannade
På grund av plikt
På grund av ett namn
En gömd kärlek
Så stark
Så levande
Jag så feg
Inte kunde bära
Jag kan inte ångra
Jag kan inte gråta
Jag kan endast
Förgöras i giftig syra
Syran i mitt egna blodomlopp
Jag var så hög
Alltid närvarande
Ständigt frånvarande
I en sömn så vaken
Mitt hjärta slog
Min själ talade
Jag var så fylld av liv
Vi menade ingenting
När vi slogs
När blod mötte salt
Som rann med
I strömmen
I vår stads svarta å
Jag gav mig av
Efter din kyss
Ett avsked
Där vi möttes
En första gång
En sista gång
Ett val vi gjorde
För att känna
Så uppenbart
Det vackra slottet
Framför oss
Bakom oss
Det gamla barnhemmet
Min morfar blev ungdom i
Efter en barndom
Där kyla var barmhärtighet
Där åns rörelser var trygghet
Nu detta hus
Som en gång
Fyllt av ovälkomna barns tragik
Ett spektrum
Ett café i glamour
Där kaffet man dricker
Gör att man blir något
Där var vi
I ett farväl
Av så stort innehåll
Jag gick
I en djup andning
Sög jag in dofterna
Av träden…. buskarna
Från blommorna… från ån
Med tomma steg
En iskall blick
Snabba slag
Innanför mitt bröst
Jag var på väg
Ge mig en kram
Den finaste
Nu när jag väl gått
Vågar jag ta emot den
Alla blommor här
Så vackra
I de välskötta rabatterna
Saknar vintern
När jag ser
Allt det här
När jag är
Mitt i det här
Vintern den brutala
Den råa kylande
Finns en rättighet där
Att frysa
Att bära en inre frost
Ingen rättighet idag
När solen skiner
Där himlens färg
Där molnens rörelser
Talar om mild närhet
Att ömt
Ge sin hand
Sin egen trygghet
Inte idag
Inte ikväll
Inte inatt
Inte imorgon

Leia, Kultur & Musik | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login