”Timmars närvaro” av Leia

Av den 19 juli, 2019

Timmars närvaro
En existens
I tid
Det kan ta tid
Det kan gå fort
Är jag
Jag…….
Närvarande i tid
Eller
I den som går
Det stora rummet
Som finns överallt
Jag är någon annanstans
Ett rum
Jag sitter i en fåtölj
Framför ett fönster
Det finns ingenting
Ändå dansar
Fina änglar
I vita nattlinnen
Jag stirrar
Tomt framför mig
Mina muskler
Rör sig inte
Jag är fastbunden
I fåtöljen
Missade jag det
Min fångenskap
Min blick frånvarande
Jag är
Totalt omedveten
Om min egna närvaro
Ser ingen läkare
Ingen besökstid
Men fogligt
I dröm
Eller verklighet
Låter jag mig fogligt
Ledas ut i korridoren
Jag stirrar
På min
Skälvande högerhand
Jag knyter den hårt
Känner inte längre kylan
I rummet
Jag som var i
Avskärmad
Från skrik och röster
Genom väggarna
Jag kan kvävas
Om jag
Inte kommer därifrån
En tid
Ett rum
Fyllt av våld
Sammanstötningar
Och
Gåtor
De fördömdas tid
De fördömdas rum

Leia, Kultur | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login