”Staden jag kommer ifrån” av Leia

By on 29 december, 2023
Arkivbild

Staden jag kommer ifrån
Jag avvikit till
Det fanns en värld där
Så även nu
Jag tänker på dig ibland
Min stad
En gång såg jag klart där
Var vaken
Såg min dag
Var en i allmänhetens hjul
Som många människor
Kanske ändå inte
Det ingen visste
Det ingen kunde förstå
Åt glass utmed parkerna
Det fina kring slottet
La mitt skräp
I papperskorgarna
När stadsdelar växte
Växte mitt utanförskap
När bilar fick köra fortare
Ökade jag mitt missbruk
Så sakta
Så fort
Var i flykt ut med parkerna
De fina kring slottet
La mitt skräp
I en inre bitterhet
De stenbelagda gatorna
Jag en gång gick och log på
En viss tid på året
Köpte klappar för tänkt glädje
De stenbelagda gatorna
Jag smakade på
Alla årstider
Med blod och tänder som pris
Där skyltar visade dagens rätt
Sprang jag förbi
Trots min hunger
Jag var på väg någon annanstans
I lokaler där malt var maträtt
Där kritan var svart
Där valde jag att sitta
Se livet utanför
När årstider passerade
Satt jag still och såg på
En natt i min soffa
En ihopvikt servett
Skrivna ord i blöta där
Jag läser högt för mig själv
En händelse
Du äger den
En tanke
Du stal den
En känsla
Obeskrivlig klåda
Tänker nu
I skuggan
I ett skydd
På en altan
Med solljus och ljum vind
Jag var min egen tjuv
En tjuv i mitt eget liv
Jag stal min egen värdighet
På avstånd
Staden bär sitt namn
Här
Altanen är namnlös
Det finns en värld här
Kanske bär altanen ett namn
Inte bara mina ögon
Sitter här
Ser mot skog och himmel
Inte säkert vi ser samma sak
Jag ser en reflektion
Jag är inte förlorad

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login