”Slutet på året” av Leia

By on 17 juli, 2022

Slutet på året
Gick i hemligheter
Svagt gick ett närmande
En explosion till mötes
Hur kunde jag tro
Att jag gick
På säker mark
Så långsamt
I full fart
Tid är annorlunda
Från då
Till ett nu
Jag åkte i sorg
Gömde mig i skam
Återvände i skuld
På min avfärd
Ett tungt rus väcktes
Av ångestens preparat
Jag skrek försvinn
Gick ensam i kall luft
Gick in
I den välfyllda lokalen
Jag satt tyst
I ett tårfyllt farväl
Så vilsen
Genom en mörk stad
I en jacka
Som jag inte vet var
Som jag inte vet när
Jag började bära
Staden var likadan
Jag kände igen den
Osmakligt svalde jag
Jag åkte därifrån
Till ett lugn
En trygghet
I ett rus vilade jag
I ruset förgjorde jag
Ett hus dess trygghet
Människors förtroende
Årets sista dag
På väg att lämna
Till ett nytt år
Jag gömde mig
I ett mörkt rum
Där omtanke skyddade
Så fel
Så rätt
Så komplext
Kunde inte stanna
Kördes och lämnades
Frusen med preparat
En döende bruksort
En tom väntsal
Efter några timmar
Åter i välkänd stad
Bodde i en soffa
En god väns hjärta
En man med erfarenhet
Gav mig vila
Tid att tänka
Efter dygn
Av egen avtändning
Reste jag mig upp
Skakig och svag
Åkte jag från staden
Det nya året
Fyllde en vecka
På en resa av tvivel
Grät jag inombords
Av mitt totala svek
Jag såg ner i golvet
Läka…..
Jag vill bara läka
Jag vill……
Låt det vara enkelt
Låt mig önska
Att inte se
De sårade ögonen
Falskhet…
Min falskhet
En omöjlig fantasi
Att detta inte skett
Det skedde
Det var en lögn
Så gömd
I en hoppfull sanning
Ett hopp
Av att bara den
Skulle finnas
Den lilla sanningen
I den stora lögnen
Det gick inte
Som stamgäst
Satt jag tyst
Satt jag tyngd
På lögnens tåg
När dörrarna öppnades
Gick jag sakta ut
Tittade vänster
Tog mina steg
Ett i taget
På konsekvensens perrong
Längre bort
Såg jag tydligt
De utsända männen
Som var här
För att hämta mig
Uppgiven och trött
Fick de ta emot mig

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login