”Skymningen föll” av Leia

Av den 18 november, 2019

Skymningen föll
Det var länge sen
I alla fall timmar
När jag inte kan sova
Måste jag ha en orsak
Behöver jag verkligen det
Ingen idé att sova
Inte nu väl
Jag tvingas inte
Att vara snäll
Inte av natten
Jag kan vara vanlig
Inför natten
Det är ingen modern myt
Det natten och jag
Talar om
Stannar där
En hemlighet
Ett sant samtals resultat
Stjärnorna reflekterar
Som ljusa tysta vittnen
Sänder de klarhet
Små funderingar
Några skratt
En del tårar
En betygssättning
Av samtalet med natten
Att låta ångest
Smaka med belåtenhet
En konst
En tavla svår att måla
Torkad färg
Färg som rinner
Ett mönster som blöder
Som timmarna
Långsamt rinner timmarna
Låt det goda vakna
Vilken minut som helst
Natten har sin tid
Jag är otålig
Jag vill det jag inte kan
Jag kan det jag inte vill
Jag gör det jag ska
Natten och jag
Vi är mer vänner nu
Än tidigare
Ändå känns det som
Någonting dolt finns
En krypskytt gömd
Beredd att avfyra
Tyst och osynlig
En automateld
Ett verk
Där natten sviker mig
Gör mig förrådd
Oförstådd i handlingen
Det är min spegelbild
Som sänder gärningen
Det är jag
Enbart jag
Som kan störa
Min och min natts union
Den fred
Jag och natten
Färdas på

Leia, Kultur | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login