Profilen – Pelle Blohm en pionjär i Kina

Av den 19 januari, 2016

Pelle Blohm en Örebroprofil med trådar som spänner över hela världen.

Hej Pelle och välkommen till profilen intervjun.
– Tackar.

Namn?
– Per Blohm

Ålder?
– Fyller 49 år i februari.

Känner du av någon begynnande femtioårskris?
– Det kan jag inte säga, i sådana fall har jag nog redan haft den för några år sedan.

Var bor du?
– I en lägenhet på hörnet Rudbecksgatan/Kungsgatan.

Familj?
– Sambo sedan tjugosex år tillbaka tror jag.

Hur ser din bakgrund ut?
– Jag är en Markbacken kille och där fanns det väl två vägar att gå, antingen höll man på med idrott annars tog man droger och bråkade, om man generaliserar lite grann. Så jag valde idrotten och började spela fotboll i BK Forward och så spelade jag hockey också.

– Hockeyn slutade jag med i sextonårsåldern då jag debuterade i Forwards A-lag, och det är väl i fotbollen jag har min grundidentitet som folk känner igen mig från.

Pelle Blohm i Studion

Vad jobbar du med för närvarande, vad är din titel?
– Jag har sedan tjugohundraett jobbat som frilansjournalist och skribent samt att jag jobbat en del med tv och radio, jag har även sysslat en del med skrivande. Det har blivit mest fotboll som det handlat om, men under de senaste åren har det blivit en del allmänkrönikor också bland annat i Närkes Allehanda.

– Nu blir det ju så att tvbiten försvinner för min del, men det är andra saker som kommer in istället.

Ja jag tänkte att vi kan komma till det senare.

Vad är det bästa med Örebro?
– Det bästa med Örebro är att det är hemma!

– Jag flyttade runt i tio år och trodde nog inte att jag skulle komma tillbaka, men anledningen till att jag flyttade tillbaka är att det är hemma och vad jag menar med det är att Örebro kräver ingenting av mig. Jag är uppväxt här, kan var enda gata och gathörn. Jag for runt rätt mycket i min ungdom här i staden så jag kan den och det är en bra bas att utgå från, men det är skönt att åka bort och jobba ibland så det inte blir för trångt.

Hur ser du Örebro som idrottsstad?
– Örebro är en idrottsstad, sen kan man definiera det på olika sätt. En del definierar det genom framgångar vilket Örebro haft genom bland andra ÖSK och KIF damer, samt även hockeyn numera, men vi har ju även volleybolldamerna samt en massa andra sporter där man varit i toppen.

– Det jag anser gör Örebro till en sportstad är att det finns ett väldigt stort intresse för idrott rent generellt, även på bredden med olika kupper och ungdomsidrott. Man märker att idrotten betyder väldigt mycket för det skrivs om den och det finns många som är engagerade och reagerar om det är saker som sker, det tycker jag bevisar att Örebro är en rejäl sportstad.

Vem är Pelle Blom?
– Pelle Blom är en sportkille från Markbacken som växte upp under rätt tuffa förhållanden men som hittat vägen via fotbollen till att skapa sig en identitet, men som där mitt i karriären hamnade i en identitetskris för han insåg att det inte var hela identiteten och det är från den tidpunkten för kanske femton år sedan som jag jobbat vidare från.

Vad har du för fritidsintressen?
– Det är en bra fråga, ibland får jag för mig att jag är en himla tråkig person för att jag inte gör någonting, men jag brukar säga läsning för jag läser en hel del. Det har varit lite dåligt med det på sista tiden men jag tycker om att läsa böcker, tidningar och tidskrifter och jag har ett samhällsengagemang.

– Annars är det skrivandet, även om jag inte skriver professionellt så skriver jag mycket och på senare år har fotografering blivit ett stort intresse. Sen får man väl lägga till det traditionella svenska svaret resa, jag gillar verkligen att resa.

Vad är din största bedrift?
– Det är ju en nästan omöjlig fråga för jag vet inte riktigt vad för värderingar jag skall lägga i den.

– Det finns ju det tråkiga svaret att säga att man alltid försökt vara en bra polare. Men jag tror att det får bli beslutet jag tog att resa till Kina när nästan ingen hade en aning vad kina var och jag inte förstod vad jag gav mig in på, men att jag ändå vågade ta det steget som var stort vid den tidpunkten.

Pelle Blohm Kina

Vilken motgång har format dig mest?
– Den frågan är lättare att svara på för det har jag ganska klart för mig.

– Det var när jag bröt benet på fotbollsplanen när jag spelade för Stavanger. Det var 1997 efter ett halvår i den nya klubben, det benbrottet gjorde att jag på något sätt hamnade utanför det gruppliv som jag levt i hela mitt liv och som fotbollen innebär. Att leva i en grupp och vara lojal mot gruppen hela tiden, jag hamnade utanför det och insåg att det fanns ett helt annat liv utanför detta.

– I och med detta kraschade min identitet lite grann och jag genomgick en stor kris under några år där jag inte visste hur min framtid skulle se ut, samtidigt hamnade jag i det vi idrottsmän brukar kalla frysboxen när jag skulle ta mig tillbaks för att jag var så dyr som utländsk spelare, fast ingen sa det till mig. Man kan nog säga att det benbrottet var starten till där jag är idag.

– Då var det en stor motgång men blev någonting positivt i det långa loppet.

Pelle Blohm Stavanger

Fotbollen är det en viktig del av ditt liv fortfarande?
– Ja man kommer ju inte undan den. Jag har levt med fotbollen i hela mitt liv och min skolgång var inget vidare så fotbollen har blivit mitt sätt att ta mig fram här i livet och lyckas med någonting, det lyckades jag ganska väl med tycker jag.

– Även efter karriären så har jag levt med fotbollen som journalist så det är klart att den betytt mycket för mig och var jag befinner mig idag.

Jag tycker vi gör en genomgång av din fotbollskarriär.
– Jag började som sexåring att spela i BK Forward och spelade där i ungdomslagen framtill jag var femton på sommaren, då jag kom med i pojklandslaget.

– Man var nere på det klassiska elitlägret i Halmstad och blev uttagen till pojklandslaget, sedan turnerade jag den sommaren och när jag kom hem blev jag uppflyttad till B-laget. Senare under vintern blev jag uppflyttad i A-truppen och när jag fyllde sexton så debuterade jag i BK Forward, det var 1983 och jag spelade där till 1988 och var med att föra upp Forward i det som nu mer är Superettan.

Pelle Bhlom BK Forward match

– 1989 gick ÖSK upp i Allsvenskan och då värvade ÖSK mig, där spelade jag i tre år vilket blev tre ganska framgångsrika år för både ÖSK och mig personligen. Jag gjorde bland annat min enda A-landskamp och min enda U21-landskamp under de åren.

– Sedan blev det flytt till IFK Norrköping, 1992 blev första säsongen och där stannade jag i fyra år. Det var nog mina mest framgångsrika år även om det inte blev något landslagsspel då, även laget gick väldigt bra då.

– 1995 var ett väldigt jobbigt år för laget och vi fick kvala oss kvar i Allsvenskan, jag kände själv att jag inte varit speciellt bra och jag behövde någonting nytt.

Pelle Bhlom Norrköping

– Det var då Kinamöjligheten dök upp helt från det blå, jag fick ett samtal från en affärsman som gjord affärer i Kina och som undrade om jag ville åka dit och spela fotboll och efter två provspelsresor så fick jag ett anbud. Så jag valde att hoppa på Kinatåget, det var på många sätt en märklig situation. Jag spelade där en säsong men sen orkade jag inte med för det var oerhört jobbigt på alla sätt och vis, men samtidigt roligt och oerhört utvecklande.

– När jag sedan flyttade hem var det meningen att jag skulle flytta tillbaks till Norrköping, jag hade ett städbolag där som jag startat och tänkte mig att ge mig in i det. Men då fick jag ett anbud från Norge och Viking Stavanger, det var ett treårskontrakt och när jag åkte dit så tyckte jag att Stavanger var en oerhört vacker stad så jag blev kär direkt och skrev på kontraktet på en gång.

– Det var ju som sagt i den här svängen jag bröt benet, det började jättebra det första halvåret men sen kom benbrottet och det blev en ganska jobbig period. Jag blev kvar i två år så jag förhandlade mig ur det sista året.

– I det här läget visste jag inte alls vad jag skulle göra mer än att flytta tillbaks till Sverige, men då slumpade det sig så att jag hamnade i Göteborg och Gais och spelade för Gais mina två sista år i fotbollskarriären. Vi hann både med att gå upp i allsvenskan och åka ur allsvenskan på de två åren.

– År 2000 var jag 33år och jag kände av olika anledningar att det inte var intressant att spela längre, min motivation var slut och jag kände att jag inte skulle bli bättre som fotbollsspelare. Jag hade också dragit på mig en liten knäskada så jag gick runt och hade ont väldigt mycket, så jag tyckte det var dags att hoppa av fotbollen.

– I det läget visste jag inte att jag skulle få erbjudande om att jobba med tv.

– 2001 började man sända alla allsvenska matcher, det var Com Hem som körde igång och då fick jag ett erbjudande om att börja där, samtidigt fick jag möjligheten att börja skriva i Örebrokuriren.

Jag tycker din Kina sejour är jättespännande, var det några fler västerländska spelare där då?
– Det var jag och en annan svensk kille som åkte till Kina samtidigt, Patrik Svensson numer Engberg som spelade i Motala AIF på den tiden. Han slutade spela strax efter att han kom tillbaka, jag tror han spelade en vända i Linköping. Han satsade inte så mycket på fotbollen utan Kinakontraktet var lite av hanns lottovinst som han uttryckte det.

– För visst var det pengarna som lockade, annars hade man nog inte åkt.

– 1996 var Kina fortfarande ett ganska fattigt land, visst fanns storstäder som Shanghai och Beijing som var moderna men rent generellt var det fattigt, fotbollen hade precis startat sin nationella proffsliga så fotbollsintresset var jättestort.

– På våra hemmamatcher hade vi femtiotusen i publiken och ingen bortamatch var det mindre än tjugotusen under det året, tv sände hela tiden och vi hade tv-team med oss på alla resor. Så man var en superstjärna i Kina redan då.

– Det finns såklart massor med historier runt detta, jag har skrivit en bok om det.

– Samtidigt var det ett jobbigt år, sportmässigt var det kul eftersom det var så otroligt hajpat och vi vann ligan, så man är ju Kinesisk mästare. Men sen var det alla kulturkrockar som fanns där och man visste så lite om Kina, vi var de första västerlänningarna i den klubben så de hade ingen riktig koll på oss, språket var ett annat problem eftersom ingen pratade engelska eller något annat än Kinesiska.

Pelle Blohm Kina

– Senare fick vi en tolk som var anställd av klubben och som följde med oss överallt, den tolken har jag för övrigt kontakt med än i dag och vi är fortfarande goda vänner.

– Annars var det just det att vi var de första västerlänningarna och man fick slåss för varje liten grej och för förståelse. De ständiga missförstånden gjorde att det blev väldigt jobbigt mentalt att vara där, samtidigt som man säkert var lite barnslig och fördomsfull också så klart.

– Det blir ju lite så med rädsla så man var kanske inte jättejust hela tiden heller, även om jag i efterhand har förstått att de inte har några negativa saker att säga om mig utan snarare tvärtom och jag har ett väldigt gott namn där.

– För övrigt var jag och hälsade på en kines i Stockholm för några veckor sedan, när två spelare skrev på för Dalian min gamla klubb. Han jobbade som journalist på den tiden jag spelade där.

– Jag blev ju den som öppnade upp det här spåret för svenska spelare till Kina och Dalian i synnerhet, det är också en bedrift.

– Det är fortfarande många som minns mig i Kina då jag på den tiden hade ett väldigt långt hår, samt att jag spelade i mästarlaget.

Men hur var det att leva i Kina?
– Man kan säga att man lär sig mycket av att komma till ett land där man inte fattar ett skit, maten smakar apa och fotbollsplanerna var dåliga. Vi reste alltid i kassa bussar och ingenting hade egentligen hög standard, hotellen var ett undantag vi fick bo på bra hotell i alla fall men i övrigt var mycket dåligt.

– Och som sagt med missförstånd, kulturkrockar och tidsperspektiv som inte existerade. Om man pratade manana om gamla Spanien så var detta dubbel manana, ibland när vi skulle ut och flyga så hade vi boardingkort men när man kom till flygplatsen fanns det inget plan, så vi fick åka hem igen. Det kändes ibland som en enda lång väntan och man fick verkligen lära sig tålamod, så det har jag numera.

Det låter lite som att vara i Afrika om man inte bara accepterar hur de gör saker kommer man bli vansinnig, har takkronan fem lampor så är det inget fel på den förrän alla lampor slutat lysa.

– Precis så är det, och jag brukar säga till svenska fotbollsspelare som är på väg till Kina att det räcker inte med att vara en bra fotbollsspelare man måste vara beredd på att förstå den kinesiska kulturen och deras sätt att vara också.

C-more äventyret tar slut nu för dig, hur ser du på det?
– Det kom inte som någon jätteöverraskning när jag fick höra att TV4 och C-more skulle slås i hopp och att även Expressen skulle blandas in i det, så nej jag blev inte jätteöverraskad.

– Sen har jag jobbat med det i fjorton år tror jag så det är klart att jag kommer sakna det, det är trots allt lite speciellt att jobba med tv och fotboll som engagerar människor och det är många som bryr sig på gott och ont då man får skäll och beröm, man är en idiot och den bästa som finns allt om vartannat.

– Men när det nu blir såhär kan det också vara positivt att öppna nya dörrar, jag hade en paus redan 2013 då jag själv valde att hoppa av för att jag behövde en paus där jag kände att jag någonstans blev en parodi på mig själv.

– Den gången gjorde omständigheterna att jag inte kunde ta de beslut jag ville, och 2014 fick jag gå med mössan i handen och fråga om jag inte kunde få komma tillbaka. Efter mycket om och men fick jag komma till och jobba igen, det är kanske där anledningen ligger till att jag inte fick fortsätta nu.

– Jag hann i alla fall inte bli för nedstämd med tanke på det nya som nu är på gång.

Jag har hört lite rykte, vad är det egentligen du skall egna dig åt nu?
– Det ena är att jag skall börja jobba för ett fotbollsagentföretag som heter Stars & Friends Scandinavia, de har sitt säte i Trondheim, Norge.

– De tillhör i sin tur Stars & Friends International som är en europeisk agentfirma som har väldigt många spelare i sitt stall och där alla jobbar tillsammans. Det kändes som rätt förutsättningar om jag nu skulle bli agent, jag skulle aldrig starta någonting själv med tanke på hur marknaden och konkurrensen ser ut idag.

– Med den här backningen kunde jag tänka mig att testa, det är för övrigt en gammal lagkamrat från Stavanger som ringde upp mig med erbjudandet, han är advokat och en av tre i Skandinaviendelen.

– Det andra jag håller på med är Gothia cup, att starta upp den turneringen i en stad som heter Shenyang i Kina. Där är läget att jag vet att vi skall göra en cup, jag vet vad som behöver göras, men som vanligt med Kina så varierar besluten en del, men jag hoppas att vi har besked inom en vecka om hur vi skall gå vidare.

– Så läget är att jag har en femtio procents tjänst med Gothia cup och en sjuttio procents tjänst som agent. Men tanken framöver är att det skall kunna samverka en del, kanske med viss agentverksamhet i Kina även om det kommer i andra hand, jag skall jobba med spelare till de svenska klubbarna i första hand.

– Så ser min framtid ut just nu, plus att jag hoppas få fortsätta skriva krönikor i Närkes Allehanda, sen vet man ju aldrig vad som dyker upp.

Snabbfrågorna.

Stjärntecken?
– Vattuman med betoning i fiskarna.

Förebild?
– Jag har många gånger frågat mig om jag har någon förebild och svaret är nej på den frågan.

Resmål?
– Irland

Film?
– Jag ser väldigt lite på film och har inga favoritfilmer.

Musik?
– Jag är en oerhörd allätare när det kommer till musik så allt från stenhård growling till country funkar.

Vad hörs i lurarna nu?
– Det första jag kommer på är Raised Fist och deras senaste skiva som jag lyssnar på när jag springer, annars är det Irländskt eller Country.

Restaurang i Örebro?
– Lilla Örebro

Bar i Örebro?
– Brödernas bistro i Saluhallen.

Färg?
– Svart och orange.

Ja orange måste väl vara med hos en gammal Peking spelare.

Dryck?
– Just nu är det rom och bourbon som gäller.

Mat?
– Asiatiskt

Vad gör du helst när du inte jobbar?
– Softar hemma och i bästa fall umgås jag med min tjej och mina vänner.

Då får jag tacka för den här pratstunden.
– Tack själv.

karl-johan-sandberg-thuKarl-Johan Sandberg, Profilen
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login