Profilen | Tobbe Ström Sveriges roligaste Örebroare

Av den 23 juni, 2018

Tobias Ström eller Tobbe som de flesta kanske känner igen honom som har själv utnämnt sig till ”Sveriges roligaste Örebroare” och det kanske stämmer, han har i alla fall hunnit med att köra standup på Norra Brunn och bli svensk mästare i ordvitsar tre gånger på raken.

Jag träffar Tobbe på Stadsträdgårdens Café för en pratstund och för att få veta lite mer om personen bakom.

Namn?
– Tobias Ström.

Ålder?
– 34.

Bor?
– I en lägenhet på väster i Örebro.

Familj?
– Ingen egen familj men jag har syskon och föräldrar.

Yrke?
– Det blir lite blandat men jag är komiker, bartender och så jobbar jag lite med event. Men det är komikerbiten jag lägger mest fokus på.

Vad är det bästa med Örebro?
– Det måste vara att det är en lagom stor stad, det är nära till allt och man känner många men inte alla. Sen tycker jag att Örebro är en fin stad.

Vem är Tobbe Ström?
– Jag är en person som är ganska djup av mig på det rent personliga planet, men som gillar att vara rolig och se till att folk runt om kring mig garvar och har kul. Å andra sidan är jag väldigt filosofisk av mig och gillar att tänka på universella och existentiella frågor.

– Man kan säga att jag har två ganska olika sidor, en som är flams och trams och en ganska djup och filosoferande.

Det känns lite som en klassisk personlighet hos komiker.
– Jag tror att det är så, man blir nog komiker för att man tänker väldigt mycket och så hanterar man jobbiga saker med humorn helt enkelt. Så är det i alla fall för mig.

Vad brinner du för?
– Jag brinner så klart för humorn men om man bortser från det så har jag på senare år börjat brinna för att folk skall ha det bra, att sprida positiv energi till människor och se till att de är glada.

Berätta om hur du började med standup.
– Redan från tioårsåldern så gillade jag humorn och i lågstadiet så skämtade jag mycket med mina klasskamrater, då blev jag kallad för klassens clown vilket jag inte gillade. Jag tittade också mycket på humorprogram på tv som Parlamentet, och när man var 14–15 sen blev det Hip Hip, det blev även en hel del sketchprogram.

– Standup började jag med 2010 då en kompis kom till mig och sa att jag borde prova på det, jag undrade varför och han svarade att när du är på fest eller i en grupp med människor så är du en person som lyckas lyfta stämningen och att ta in alla, skämta lite samt får dem att snacka med varandra. Då tänkte jag att det är ju en sak, visst hade jag sett standup på TV men jag visste inget om själva hantverket bakom. Jag trodde som de flesta andra att de bara gick upp på scenen och pratade men så är det ju inte.

– Han tyckte i alla fall att jag skulle testa standup och jag började fundera på var man kunde göra det, på den tiden bodde jag i Örebro och på Kårhuset hade de en klubb som jag har för mig hette Nerv-Ös. Så jag begav mig dit en kväll då det var andra komiker som uppträdde och hörde mig för om man kunde få prova att köra där, de gav mig fem minuter två veckor senare. Efter det gick jag hem och tänkte att nu skall jag köra fem minuter standup vad fan skall jag prata om, så jag gick runt och funderade och skrev lite grejor. En kväll när jag var ute så träffade jag en komiker som jag gick fram till och frågade vad jag skulle tänka på när jag skulle börja med standup, han svarade ”utgå från saker du själv tycker är kul” för då blir det äkta och trovärdigt.

– Jag gick hem och började skriva skämt, det blev väldigt korta skämt. Sen gick jag upp och gjorde mina fem minuter och jag måste erkänna att jag var ganska påverkad av alkohol men det släppte ganska fort när jag kom upp på scenen, jag tror att nervositeten tog ut alkoholpåverkan. Under mina fem minuter så fick jag skratt på de flesta av skämten, det är klart att det var några dåliga skämt men jag fick som sagt skratt på de flesta.

– Efteråt så tänkte jag att det där var rätt häftigt att jag kunde skriva ihop saker som fick folk att skratta så jag fortsatte, åkte till Stockholm och körde på lite rookie-klubbar där och trevade mig fram lite. Sen flyttade jag till Stockholm för jag tänkte att då kunde jag giga mer. Efter flytten gigade jag ganska mycket i sex år och samtidigt jobbade jag som säljare.

– Jag nötte på och det ena ledde till det andra man fick fler gig och till slut började folk fråga om man ville komma och köra standup, innan det fick man alltid fråga om man fick komma och köra standup och ibland fick man svar som att det fanns folk före som skulle köra eller att ”vi vet inte vem du är”, så jag tror att tålamodet har varit det viktiga. Många kanske ger det ett till två år och lägger sedan av för att de inte får några gig ,men det tar lång tid att lära sig hantverket.

– Jag körde som sagt på och till slut började det komma in förfrågningar efter några år, det var ju intressant för nu frågade jag inte efter gig eller det gör jag ju fortfarande men det är en helt annan grej. Att sen bli erbjuden pengar för att uppträda kändes helt absurt, hur mycket skulle man ta, vad skulle jag sätta för värde på mig själv. I början blev det någon symbolisk summa men nu är det ett jobb. Det är ju alltid kul att giga men förr gjorde man det som en hobbygrej nu är det ett jobb, man kan ha en skitdag men man måste fortfarande gå till jobbet sen kan man gå hem och må dåligt igen liksom.

Du är ju flerfaldig svensk mästare i ordvitsar hur blev det så?
– Jag brukar få den frågan och jag tror att om man går tillbaks till när jag gick i skolan så var jag väldigt intresserad av det svenska språket och ords betydelse, jag tittade bland annat mycket på ”Värsta språket” med Fredrik Lindström som gick på SVT där de analyserade det mesta i svenska språket och tyckte det var jätteintressant. Sen har jag alltid gillat att leka med ord, gjort anagram, flyttat på ord och hittat de dubbla betydelserna så det har funnits med ganska länge och så gillat jag att dra en ordvits då och då.

– Men sen kom SM i ordvitsar och jag tror första tävlingen var 2010, då var jag inte med men jag lärde känna lite folk i komikerbranschen och det var människor där som var med och arrangerade själva tävlingen. Så då var det en person där som tyckte att jag skulle anmäla mig till tävlingen, för som de sa ”Vi vet att du slänger dig med lite ordvitsar ibland”. Så jag sa att jag kunde ställa upp, du fattar det finns en tävling i ordvitsar det är klart man måste ställa upp.

– Jag ställde upp och första året kom jag tvåa, sen var jag med några år senare och kom trea. Sen var jag sjuk något år så jag inte kunde ställa upp men jag har nog varit med fem, sex gånger i den här tävlingen och det har blivit lite av en grej för mig. Jag tyckte att tävlingen var väldigt rolig och att det var en bra idé, samt att det finns ett intresse då biljetterna säljer slut på studs i varje stad där de har deltävlingar och så har jag vunnit de tre senaste åren.

Men har inte ordvitsen ganska låg status i humorbranschen?
– Jo det har den då många anser att det är billiga skämt och att det inte krävs så mycket för att skriva en ordvits så det kan vem som helst göra, och vem som helst kan skriva en ordvits men jag hävdar att det är mer avancerat än folk tror som inte håller på med det. Jag brukar jämföra det med rapp battles eller att skriva en låttext det är ungefär samma process där man tänker mycket.

Hur går SM i ordvitsar till?
– I grundomgången presenterar man några minuter av sina bästa ordvitsar och här skulle man kunna gå in och köra allt man har hört, men publiken som är domare har oftast koll på vad som finns och har körts innan så jag brukar gå in för att skriva unika ordvitsar som jag själv aldrig sett eller hört och så tävlar jag med det materialet. Jag tror att det är det publiken vill ha, nya och unika ordvitsar. När alla har kört sina ordvitsar så röstar publiken fram de fyra bästa som går till finalen.

– Finalomgången är som ett battle där man är två som tävlar mot varandra, då får vi en bild som vi sedan skall dra ordvitsar om varannan gång. Det är publiken som bestämmer om det är en godkänd ordvits eller inte genom att applådera eller bua, så det gäller att vara väldigt snabb i huvudet för publiken ger dig bara tre fyra sekunder innan de blir otåliga. Så här mäter man verkligen snabbheten i huvudet.

Nu till en lite allvarligare fråga, vilken motgång har format dig mest?
– För några år sedan var jag med om en grej som jag tror lärt mig att känna mig själv som människa litegrann. För fyra fem år sedan var jag tillsammans med en tjej som lurade mig ganska rejält med att hon var svårt sjuk nästan döende, men det var hon inte. Hon gjorde detta av olika skäl men framför allt för att allt fokus skulle vara på henne. Under den tiden levde jag i en väldigt stressad miljö och var bara fokuserad på henne för att hon såg till att det skulle bli så, under den tiden släppte jag väldigt många saker. Jag sa bland annat nej till jobb, och min standup påverkades då jag blev väldigt instängd. När jag sen tog mig ur detta så reflekterade jag så klart över det hela, det var då jag kom in på de mer filosofiska frågor om livet och vad vi gör här, ja allmänt lite djupare frågor om livet.

– Det var en period med mycket mörker, jag förlorade kontakten med mina vänner och nära utan att riktigt märka det själv. Jag körde även standup under den perioden och jag får ofta frågor om hur jag kunde göra det när jag mådde så dåligt, men det handlar om att jag hanterade mörkret med standupen och under de tio minuterna jag stod på scenen så fanns inget annat, sen gick man av och då var allt tillbaks igen man kan säga att standupen blev en frizon.

Vilken är din största framgång?
­– Som komiker är min största framgång när jag gjorde ett tv-framträdande i standup-sammanhang för det var något jag inte kunnat tänka mig, eller när jag körde mitt första gig på Norra Brun som är ett klassiskt standup ställe. Jag satt i köket med Henrik Schyffert och tänkte att det här är ju jättekonstigt.

– På det personliga planet tror jag det är att jag har börjat kunna visa känslor i relationer och blivit öppnare.


Snabbfrågor

Stjärntecken?
– Intressant, vädur eller oxe, jag är alltså född på gränsen mellan vädur och oxe. Fast jag känner mig som en vädur.

Förebild?
– Från 13 års ålder och upp till 17 eller nått så var det Mats Sundin faktiskt och det är han väl fortfarande, men annars så är Alan Watts en filosof från 70-talet som jag lyssnat en del på.

Resmål?
– Jag skulle gärna vilja åka till Japan det känns som ett häftigt land.

Film?
– Léon.

Musik?
– Jag har en ganska bred musiksmak men jag gillar old school Hip Hop väldigt mycket, så har det varit ända sedan mellanstadiet. Det är hur de sätter ihop texterna och så rimmar de vilket går ihop med mitt eget ordtrolleri. Annars är det Coldplay för de skriver bra texter och har bra konserter.

Restaurang i Örebro?
– Amano tycker jag är en trevlig restaurang.

Bar i Örebro?
– Nu jobbar jag ju en del i baren och man går ju oftast dit man jobbar, men jag skulle säga Frimis Trädgård.

Färg?
– Royal Blue.

Dryck?
– En 100 W IPA.

Mat?
– Gärna någonting asiatiskt.

Vad gör du helst när du inte jobbar?
– Jag gillar att vara själv, ligga i soffan och titta på dokumentärer och bara zona ut.

Karl-Johan Sandberg, Profilen | Tobbe Ström
Örebroguiden

 

 

You must be logged in to post a comment Login