”När sjön talade” av Leia

Av den 21 maj, 2018

När sjön talade
Där alla fiskmåsar
Svävade högt
Kloka följde de vinden
Spanade över sina mål
De fåglarna
Vi slår efter
Vi gapar efter
Vilka är vi…
Vad vet vi…
Så lätt det är
Att alltid var stor
Mot den vi vet
Är liten
Människa….
Jag ropar efter dig
Människa…
Ditt fega kräk
Din lilla råtta
Ditt jävla offer
Kung å drottning
Slingrande orm
Din fasad
Din yta
Din förutbestämda rätt
Du är ingenting
Du kan inte ge
Inte utan att få
Ett as är du
Människa….
Låt mig älska dig
Låt mig hata dig
Gå… bara… gå
Jag vill inte
Jag orkar inte
Någon suckar
Säger tyst
Jag vet…
Vet vad….
Ur en tystnad
Ett vetande
Som inte finns
Som aldrig är
Låt tid förskjutas
Jag reser om en timme
Vad vet du…
Människa…..
Om alla tårar
Som rinner
Från en kind
Av samma art
Från gener
Vars sår
Ingen vill läka
Låt det blöda
Se någon förblöda
Ställ dig som Gud
Mästarens bödel
Hånskratta…
Skyll dig själv….
Å du då….
Fin dömande gam
Vem fan är du…..
Stanna aldrig till
Inte vid en varning
Inte vid en känsla
Stanna endast
Där belöning bor
Så…, snälla…
Människa…
Gå bara gå
Låt vinden vara
I din rygg
Färdas iväg
Döden….
Ensamheten
Kala vita väggar
Kyrkans innandöme
Falska råttors ord
Ärliga tårars rinnande
Där alla bär ett värde
Sprids råttgift ut
Döm.. bara döm…
Äg ditt kungarike
Din drottningkrona
Kyrkans falskspelande orgel
Jag spyr där
En av er
Jag….
Kräkning på kräkning
En ny dag….
För vem…..

Leia, Kultur & Musik | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login