”Mitt egna biktbås” av Leia

Av den 3 december, 2018

Mitt egna biktbås
Ekade tomt
Inte så konstigt alls
Det var tomt
Ingen förutom jag
Var där
Vid liv med slag 
Möblerna fanns
Hur skulle de förstå
Min vrede 
Min sorg
Soffan utlagd för mig
En plats att vila på
Inte för mig
Jag satt där
Still bara i sekunder
Rörlig all annan tid
Jag drack mig till söms
Det tog timmar
Ibland flera dygn 
Ingenting förändrades
Inte till det bättre
Jag drack för att väcka mig
Varför hör ingen mig
Det finns ingen rättvisa
Jag vet
Bara ett par ord
Vill jag säga till er
Finns det inbyggd rädsla
Av att lyssna på mig
Tror ni…
Att det för otur med sig
Bär jag mindre värde 
Finns det en skala
Av själslig människoklass
Talar er känsla till er
Han bor med råttorna 
Ett jävla skadedjur
Är vad han är
Jag badar inte i diamanter
När jag orkar
Inte skakar så mycket
Sitter jag i mitt badkar 
I ljummet vatten
Med billig tvål
Med svettens ångest
Drömmer mig bort
Inte till ett halleluja
Bara till ett lugn
Är det så svårt att förstå 
Är det för mycket begärt
Den smutsiga handduken 
Gör sin uppgift igen
Sval och kall
Sätter jag mig i soffan 
Glor jag upp i taket
Längtar bort
Till att lyfta mig
Upp igenom taket iväg 
Sväva iväg 
Till det fria
Där jag kan höras 
Där jag kan lyssna
Inte leva 
Ett liv på låtsas
Äkta levande
Med falsk andning 
Att kunna tala
Utan manipulerade ord
Där påhittade biktbås
Rivits ner
Gett elden liv
Tänk…
Fantasi kan spraka
Fantasi kan värma
Var finns denna plats
Inte här hos mig
Jag bryter mot lagen
Jag följer reglerna
Låt det bära
Låt det brista
Min norm
Inte er
Döm mig inte
Innan ni vet
Jag har varit ond
God för många
Aldrig klarat av
Av vara god nära 
Till mig
Där jag är
Den jag är

Leia, Kultur & Musik | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login