”Min låsta dörr” av Leia

Av den 11 januari, 2019

Min låsta dörr
Anonymt tyst
Ljöd dörrklockan 
Skapade nyfikenhet
Ett skydd 
La sig över mig
En låst dörr
Ändå på glänt 
Ingen där
Jag hörde fotsteg gå
Jag frös till
Mitt i vardagsrummet
Där jag nu stod
En kall vinter
Även detta år
Nedfrusen och kall
Så långt in
Till mina rötters fot
En själ
Behöver värmas
Min själ
En ny tid
Var på väg
Påbörjas alltid
Nästa sekund 
Utan att veta
Någonting om den
Så förutbestämd 
Så våldsam hård 
Rakt sorglig 
För en stund
I rummets kalla luft
For någonting förbi 
En gåta 
Andades där
På golvet
Jag satt där
Jag andades där
I förståelse 
I förlåtelse
Av livets utsatthet 
Av livets önskan
Det som inte fanns
En trygg plats
Där rot bar fäste
En klar morgon
En vinterdag 
Ljus och kylig
En lång promenad 
Livet som sällskap
I tanke
Som saknad 
Som en förhoppning 
Den fina isbelagda sjön
Möter mina ögon
Rikt fågelliv
Ett naturreservat
En gång
Ett övningsområde 
Där unga pojkar
Tvingades att öva
För att försvara 
Sitt land
En plikt
Som idag
Helt verkar borta
Jag går bortåt
Mot åarna 
Ett farväl 
Närmar sig
Det finns alltid
Ett farväl
Utan att veta
Var man skall gå
Snön ligger vacker
Luften så klar 
I tid
I glädje
I sorg 
Formas allt 
Stadens centrum
Möter mig
Ett centrum
Jag går i
Befinner mig
Så långt utanför
Det stolta slottet 
Det mörka vattnet
En natt varje år
Alla fyrverkerier 
Alla ljussken 
Över himlen
Ger människor hopp
Glädjetjut och löften
Var leder det någonstans 
Har det någon verkan
Varför gråter så många
Redan nästa dag
Ett farväl 
Det oanade
Ett minne
Bygger ett minne
Vad är vi 
Annat än människor 
En del av avtalet
Som ständigt bryts 
Av infall
Av impulser 
Jag kan minnas
Solen bevittnade
Likt nattens himmel 
Jag kan se
De dagarna
De nätterna 
Under sol
Under nattens himmel 
Ännu…
Trots gångna år
En låst dörr
Ändå på glänt

Leia, Kultur | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login