”Min låsta dörr” av Leia

By on 7 september, 2022
Foto: Pixabay

Min låsta dörr
Anonymt tyst
Ljöd dörrklockan
Skapade nyfikenhet
Ett skydd
La sig över mig
En låst dörr
Ändå på glänt
Ingen där
Jag hörde fotsteg gå
Jag frös till
Mitt i vardagsrummet
Där jag nu stod
En kall vinter
Även detta år
Nedfrusen och kall
Så långt in
Till mina rötters fot
En själ
Behöver värmas
Min själ
En ny tid
Var på väg
Påbörjas alltid
Nästa sekund
Utan att veta
Någonting om den
Så förutbestämd
Så våldsam hård
Rakt sorglig
För en stund
I rummets kalla luft
For någonting förbi
En gåta
Andades där
På golvet
Jag satt där
Jag andades där
I förståelse
I förlåtelse
Av livets utsatthet
Av livets önskan
Det som inte fanns
En trygg plats
Där rot bar fäste
En klar morgon
En vinterdag
Ljus och kylig
En lång promenad
Livet som sällskap
I tanke
Som saknad
Som en förhoppning
Den fina isbelagda sjön
Möter mina ögon
Rikt fågelliv
Ett naturreservat
En gång
Ett övningsområde
Där unga pojkar
Tvingades att öva
För att försvara
Sitt land
En plikt
Som idag
Helt verkar borta
Jag går bortåt
Mot åarna
Ett farväl
Närmar sig
Det finns alltid
Ett farväl
Utan att veta
Var man skall gå
Snön ligger vacker
Luften så klar
I tid
I glädje
I sorg
Formas allt
Stadens centrum
Möter mig
Ett centrum
Jag går i
Befinner mig
Så långt utanför
Det stolta slottet
Det mörka vattnet
En natt varje år
Alla fyrverkerier
Alla ljussken
Över himlen
Ger människor hopp
Glädjetjut och löften
Var leder det någonstans
Har det någon verkan
Varför gråter så många
Redan nästa dag
Ett farväl
Det oanade
Ett minne
Bygger ett minne
Vad är vi
Annat än människor
En del av avtalet
Som ständigt bryts
Av infall
Av impulser
Jag kan minnas
Solen bevittnade
Likt nattens himmel
Jag kan se
De dagarna
De nätterna
Under sol
Under nattens himmel
Ännu…
Trots gångna år
En låst dörr
Ändå på glänt

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login