”Min hjärna bär spöken” av Leia

By on 1 januari, 2024
Arkivbild

Min hjärna bär spöken
I min egen värld
Mer än gång
I ett möte
Med en människa
I samma rum
Men långt ifrån
Jag hör orden
Lyssnar du
Människa, lyssnar du
En dialog
Är det verkligen det
Jag är någonstans
Inte där
I mötet
Solen kan skina utanför
Varför ser jag då snö falla
Det är obegripligt
Fast ändå inte
Jag är i rummet
Där minne skall väckas
Varför anklagas jag då
Att inte veta var jag är
Hur skall ni förstå
Ni säger
Ni vill väcka mig
Är det så
Jag vill inte
Det hemska
Till vilken nytta
Vilken människa
Vill vara sitt odjur
Inte jag
Där inskränkta människor
Söker och lever i fakta
De läst
De hört
Det är knappast en sanning
Vem är företrädare här
Säkerligen hela livet
Jag är ingen biskop i oväder
Jag är inte i sådan tro
Som många andra människor
Jag är i skuld
Jag kan ge ett förlåt
Jag begär ingenting
Från helvetets röster
Som finns
Som lever
Vi är klara för idag
Jag tittar mig omkring
Går utan att vända mig om
Dit jag skall gå
Går jag inte
Efter timmar
Ensam i en park
Under ett stort träd
Nu förstår inte
Jag förstår inte
Kvällsluft….kyligt nu
Sakta går jag hemåt
Hoppas innerligt
Pratar tyst för mig själv
Snälla säng
Ge mig vila
Skingra mina tankar
Låt mig känna natten
Som ett svepande förlåtande täcke

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login