”Medömkan och rädsla” av Leia

Av den 10 mars, 2019

Medömkan och rädsla
Munterheten var försvunnen
Hade sagt adjö
Till de barbariska
Rödmosiga ansiktena 
Som trötta gick
Två och två
På ett led
Deras jackor
Var genomdränkta
Av svett
En doft av död
Följde männen
All tid
Sker i ett ögonblick
Så även här
Vi lovar 
Vi skall hålla våra ögon
På er
Efter er
Ropade någon
Sakta gick de
Uppför en gata
Vars rena vita stenar 
Nu färgades 
Av fläckar 
Av blod och svett
De fortsatte
Sin ringlande vandring
Uppför gatan
Sänkta huvuden
Sakta gång
Gnissel från kedjor
Vid en stor mur 
Med en gigantisk port
Stannade männen 
Porten öppnades
Männen leddes in
Sattes på en rad
Alla mässingsknappar
På jackorna
Plockades av
Bryskt och hårdfört 
Sitt stilla och blunda
Rör er inte
Ropade någon 
Där här… män
Är trädgården utan doft 
Där det levande grävs ner
Ropade någon
Dessa ord 
Var det sista
Dessa män fick i ord
Andra ljud tog över
Där i trädgården 
Utan doft
Grävdes de ner

Leia, Kultur | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login