”Långsamt och behärskat” av Leia

By on 16 december, 2021

Långsamt och behärskat
Gick jag
Över grusgången
Tyst och försiktigt
Inte höras nu
Nedsänkt haka
Skylande huva
Stelheten
Som skyddat mig
Gjort mig känslolös
Släppte mer och mer
Jag mådde lite illa
I mitt huvud
Klingade det sprött
Jag var koncentrerad
Jag var lugn
Jag gömde mig
Bakom en grind
Jag såg ansiktet
Det gick rysningar
Längs ryggen
Så tyst
Så fort
Ett ljudligt knäpp
Inte mer
Med knutna nävar
Hopknipna ögon
Ropade jag
På makten
På barmhärtighet
Jag gick ner på knä
Mådde fortfarande illa
Ljud och ljus
Dundrade in i mig
I ett dånande kaos
Nu var det gjort
Fega och inställsamma
När skall ni förstå
Riv aldrig min stolthet itu
I inåtvänd sorg
Kan vrede och kärlek växa
Inte låta sig kuvas
Av själslig fattigdom
Av sorg eller skam

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login