”Kallt vatten” av Leia

Av den 6 november, 2019

Kallt vatten
Bryter ner
Ett offer
En dödsdom
Nedfrusen
Nedbruten
En väntan
Att invänta
En dags korta karriär
Mörklägger en natt
Om man är vaksam
Märker man
Att dygnet ger
En undervisning
Att ta vara på
För nästa dags morgon
Det kalla vattnet
Kyler min hals
Slår i mina ögon
Det är tungt
Att simma
Mot strömmen
Ingen sikt i mörker
Inga konturer
Att förlita sig på
En vetskap
Jag bryts ner
I det kalla vattnet
I strömmarna
Måste nå land
Annars kommer de höras
De tårfyllda klockorna
De kommer slå
För ett dött liv
En drunknad själ
Avslutet av intet
Där tårar torkas
Av minnen
Uteblivna önskningar
Ett vrede
Över dödsdomen
Nedfrusen hjärta
Nedbruten själ
Försvann så fort
I gryningens dimma
Det kalla vattnet
Det enda vittnet
Bär sanningen
Han försvann
Jag såg hans hand
Ett tydligt avtryck
På en stor sten
Där han gick upp
Frusen togs han emot
En gestalt stod där
Vinkade iväg honom
Till sig
Hans rygg försvann
In i en mörk skog
Jag sitter still
Lutad mot ett träd
Blundar hårt
Ser min undervisning
Jag inväntade
Imorgon vaknar jag
Klockorna jag hatar
Får vackert vänta
Jag vaknar
Vid liv
Utan önskningar
Av ett måste
Jag är
Nöjd över min timme
Alla vår timme
Som inte ger
Tårar som behöver torkas

Leia, Kultur | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login