”I mitt huvud” av Leia

Av den 17 augusti, 2019

I mitt huvud
Eller
I hela landskapet
En avdomning
En överväldigande avdomning
Jag kan inte avgöra
Det är så svårt
De yttre gränserna
Är otydliga
Ute..
Det är fortfarande ljust ute
Men
Dagen känns färdig
Som
Om den närsomhelst
Kan segla till marken
Likt ett torrt löv
Min hud
Kring mina ögon
Är stram
Ljuden är dämpande
Mina ögon
Som de vore fyllda
Av små torra korn
Det är timmar kvar
Till nattens sängdags
Ännu en skillnad
Mellan himmel
Mellan de mörka träden
Konturen
Jag känner igen den
Som ett välbekant ansikte
Ett ansikte utan slut
Ingenting
Kan komma ifatt mig
Jag kan springa
Ifrån
Vad som helst
Jag hör
Blodets sus i öronen
Annars hör jag ingenting
Jag springer genom skogen
Jag hoppar över diket
Jag springer över ängen
Genom det blöta höga gräset
Bort…
Mot ansiktet utan slut

Leia, Kultur | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login