”Ett kollektivt medvetande” av Leia

Av den 20 september, 2018

Ett kollektivt medvetande
Vi kan stava
Vi kan räkna
Att vara vaken
Att vara så nära
När någon synar
Jag vill vara perfekt
En inredning i fullbordan
Det är inte så
Det kan aldrig bli så
Jag var inte rädd
I min ensamhet
Jag kände mig övergiven
Rovdjurens vrål
Hundarnas skall
Alla bett som smärtade
Jag skrek
Jag bet i gräset
När jag vaknade
När gräset låg i frost
Det var då
Jag såg
Mina ärr
Över armar och bröst
Det var då
Jag förstod
Dödens bett lever

Leia, Kultur & Musik | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login