”Ett billigt rum” av Leia

Av den 27 augusti, 2017

Ett billigt rum
På ett billigt pensionat
Jag återvände dit
Satte mig på stolen
Ensamheten lät
Som en storm tjuter
Jag kommer ta hand om mig
Skrev jag i brevet
Ni behöver inte oroa er
Det fanns ingen sanning där
Jag ville skriva något annat
Ett annat brev
Där jag så ödmjukt jag kunde
Bad om förlåtelse
Bedyrade
Att jag var ångerfull
Jag skrev aldrig
Inte det brevet
Jag kunde inte
Jag orkade inte
Jag gick ut
På gatorna
Promenerade jag omkring
En svag förhoppning
Om ett möte
Med någon
Bara ett samtal
Att undvika ensamheten
Jag grubblade
Jag visste ingenting
Vad skulle jag ta mig till
Jag kunde inte be
Jag kunde inte hoppas
Jag grät
Ofta hejdlöst
Det var kallt ute
Senvinter
Ingen mer snö kom
Långa eftermiddagar
Jag satt på ett ensligt café
I ett hörn
Såg människor
Rödkindade av kylan
De skvallrade
Med varandra
På sin stadsdialekt
Jag satt hellre där
Än på mitt torftiga rum
På pensionatet
Där jag inte kunde
Betala för mig
Den fuktiga värmen
Interiören… doften
Gjorde lokalen trivsam
Jag kunde sitta där
Blunda och drömma
Jag tänkte
Det är underligt
Att folket här
Inte lade märke
Till min förtvivlan
Att straffet jag fick utstå
Inte satte spår
I mitt ansikte
Jag lät inte min last lura mig
Frid…inte nu
Jag gick tillbaka
Till ett billigt rum
På ett billigt pensionat

Kultur & Musik | Örebro
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login