”En stor stad” av Leia

Av den 25 juli, 2018

En stor stad
En stor ensamhet
Så många människor
Så stor anonymitet
Vi passerar förbi
Utan att stanna till
Vi lägger blickar på varann
Är blinda inför varandra
Vi har så bråttom
Sakta stannar vårt förstånd
Av fortkörning
Till ett måste
Vi glömt bort
Vad det från början var
Vi stannar till
För det vi inte vill se
Hoppas skall passera
Det kommer alltid åter
Förvånade undrar vi
Hur det gick till
Varför det inte ger sig
Vi väljer
Att vara blinda
Där vi borde se
Det vi ser
Väljer vi glömma
I vår dröm
Vårt paradis
Lever vi i kort stund
Väckarklockans signal
På morgonen
Väcker oss
Den varma duschen
På morgonen
Ger oss en fantasi
Vi snabbt torkar bort
Vi klär oss
För att passa in
Ger oss iväg
Från en önskan
Till ett krav
Vi slutat fråga varför till
Lämna staden
Bara gå därifrån
Staden där jag
Är fredlös och laglös
I en djungel
Av värdfolk
Jag ger mig ut
I världen
Som ligger
Nära intill
Jävligt sårad
Av andra
Jävligt ledsen
Inför mig själv
Mina promenader
Mitt stillasittande
Ett vakuum i andning
Jag slog in en kniv
I min själ
Låt mig blöda
Var dags dröm
Startar efter
Gårdagens mardröm
Jag skall leva
Förbi detta liv
Det normaliserande
Så ensam
Världen intill
Jag går ut
I den djupa skogen
Till den mörka kramen
Som alltid finns där
Som är att lita på
Jag skall bo där
I skogen
Där vattnet
Rinner förbi
Bo där
Så ensamt
Vattnet rinner förbi
I en tyst ensamhet
Ser jag
Sol gå upp
Sol gå ned
Jag tillåter mig
Kidnappas av skogen
I ett samförstånd
Där jag
Kidnappar skogen

Leia, Kultur & Musik | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login