”Det var ingen eld” av Leia

By on 28 november, 2021

Det var ingen eld
Staden har inte brunnit
Det ligger ingen rök
Över husens tak
Då finns det tid
Ännu för stadens liv
De som rör sig där
De lever
En försoning
Skall prägla dagen
En försoning
Tårar i förståelse
I förundran
Nå en punkt
Nu bortanför
En plågande skörd
Där ryggar värkt sönder
Där händer ger
Där händer tar
Ges försoning
En möjlighet
Att växa vidare
Under en försoning
Rinner tårar
Det gör ont
Att förstå
I ett förstånd
En omöjlighet
Är det enda möjliga
En segrade försoning
En sorglig pokal
Att damma genom livet
Att växa vidare
Nå ett förvånat kollektiv
Att hålla samman
Att gå tillsammans
Av för mycket starkt
Rapar jag utopi
Svettas jag hopplöshet
Gormar jag förrädare
År skall inte prägla oss
Vi skall prägla dem
Om vi så stupat
Med ansiktet mot marken
Av livets tjuvjakt
Vi skall resa oss
Bära vår fana
Alltid stå beredda
Vi är inga offer
Vi är hjältar
Utan uniformer
Gradbeteckningar
Som blänker
Som putsas falskt
Vårt skoskav
Av alla vandringar
Våra stela ryggar
Av alla vaktpass
Vi äger dem
Ingen kan stjäla dem
En stridsuppvisning
Lyssnar vi inte på
Vi vet vad strid är
En order
Gör detsamma
Vi vet vad order är
Vi håller modet uppe
För de andra
De som kommer
De som också
Skall vandra i livet
Vakta livet

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login