”Det svarta mörka” av Leia

Av den 2 september, 2018

Det svarta mörka
Det som svepte förbi
Så snabbt
Var det djävulens kappa
Jag såg där
Var det Guds svekfulla rygg
Jag såg där
För att finnas
För att försvinna
I tomma intet
Som livet
Är det så noga
Vad jag såg
Oavsett vilket ljus
Som tänds
Det svarta
Det vita
Lågan slocknar till slut
Utan några svar
På mina frågor
Är jag vaksam
På min vakt
Det som växer med rötter
Släpper jag in till mig
Ni är tydliga
Ni sviker inte
Ni mäktiga
Tama som vilda
Som bär ryggrad
Ni som villkorslöst söker
Er sätter jag mig med
I en ögonkontakt
Jag kan förstå er
Ni är tydliga
Håll avstånd
Var nära
Så enkelt
Så självklart
Ni andra
Er jag möter
Människor
Hjärta och förstånd
Svek och vansinne
Håll er på avstånd
Ni som i en tro
Dödar er egna
Som är otrogna
I Guds namn
Som ber om förlåtelse
Ler nöjt och går
Vilka är ni
Hur kan ni leva
Kom inte hit
Jag vill bara spy
Mina inälvor över er
Ni andra
Djävulens kadetter
Som ser mörkrets kraft
Som frihetens kapell
Var där
I er illusion
Det verkliga mörkret
Vandrar i själar
Från plats till plats
Låt oss närma oss
Till en tillit
Låt oss öva
Som ett oskyldigt djur
Som ett oskyldigt barn
Försiktigt vill de närma sig
Känna värme
En trygg plats
Där deras slutna ögon
Skall få sova utan hot
Vilka ni än är
Ni som skadar
Som belåtet äter er mätta
I en falsk fasad
Där era kön kliar
I tanke på någon annan
En lockelse
En förförisk otrohet
Varför inte
Det finns alltid en väg ut
Era tankar på annat
Vilka ni är
Kör alldeles för fort
I era dyra bilar
Ni spyr galla
Ni ser neråt
Ni dömer
Det är ert liv
Det ert land
Så fega
Så farliga
Livrädda när det skymmer
I kvällsmörkret sker brotten
Där offren kan vara ni
Där ni inte ser
I er oro
Över ett avslöjande
Är egen skuld
Ert våld
På de människor ni dömer
Ni gapar
Högre lön
Mer poliser
Ert egna benbrott
Måste ha förtur
Skall läkas först
Ni är viktigast
Vilka ni än är
Låt mig slippa er
Möta er
En avart som ni
Är inte värda ett möte
Ändå finns ni där
Ute i vardagen
I en för er
Oskyldig vardags lunk
Ni borde bära
En självlysande jacka
Med orden
Falskt hjärta vandrar
Tänk om…
Vilka ni än är
Bara satte er ned
Sträckte upp era händer
Jag vill ändra mig
Jag är beredd att hjälpa
Kanske en ensam själ
En smutsig hemlös
Med ett mänskligt hjärta
Skulle kunna äta då
Ligga under en filt
I ett rum någonstans
Det otroliga är….
Ni skulle få ett tack
Från hjärtat från en trasig
När ni egentligen är värda
En spark i ert underliv

Leia, Kultur & Musik | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login