”Det höstliga” av Leia

Av den 24 september, 2019

Det höstliga
All färger
Som bär sin sanning
Att våga
Ta på färgerna
Våga lokalisera
Sig själv
På väg mot vintern
Även i ett solsken
Ser jag annat
Jag ser väldiga dammoln
Rent mekaniskt
Backar jag
Jag tar skydd
Stilla står jag
Lutad mot en husvägg
Plötsligt…
Känner jag mig
I känslan
Jag är övergiven
Vit i ansiktet
Ur stånd
Att förmedla ord
Jag mumlar
Inte ge upp
Aldrig ge upp
En hösthimmel
Som väntar på
En gnistrande
Av stjärnor
Jag är inte där
Men…
Jag är på plats
Jag ser
Jag känner
Det annorlunda
Långsamt
Mycket långsamt
Sjönks mitt huvud
Ner mot mitt bröst
Jag kan inte….
Jag kan inte…..
Be
Bara finnas
Utifrånmin doft
Påskyndar jag
Mina steg
För att inte
Komma försent
Till livets resning

Leia, Kultur | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login