”Det blir grov sjö” av Leia

Av den 30 mars, 2020

Det blir grov sjö
Innan jag når hamn
Jag måste vara stark
Ett skimrande himlaspel
Så kraftiga vindar
Det blir grov sjö
Att sluta hata
Våga tycka om
Jag är mitt enda hopp
Jag har insett det
Jag kan kanske mjukna
En liten smula
Visst bär en smula
Ett värde
I värre vindar
Har jag låtits
Dränka mig själv
Av vindarnas förräderi
Att dränkas
För att glömma
Ger ett hjärta
Utan slag
Ett hatets överlevande
De kraftiga vindarna
Jag minns
De väcker avsky
Oavsett vindriktning
Kan jag inte känna
I vilken riktning
Olyckan leds
Det innefattar mod
Att älska
Ge lycka
Låta det växa
Inte framhäva
Sin egen olycka
Sin gömda förtvivlan
Det är nu grov sjö
Det går
Att be om ursäkt
Låta tårar falla
Utan berusning
En form av
Äkthet av salt
Så fri
Så bunden
Det finns inget hopp
Grov sjö avtar
Vind mojnar
Jag tror på ett hopp
Jag måste inse sanningen
Det kan aldrig
Komma tillbaka
Om jag inte återvänder
Jag kan inte offra allt
På grund av pliktkänsla
Är det livet
Är det kärlek
Eller…
Är det minnet
Av liv
Av kärlek
Det livet
Den tiden
Är borta
Så stilla vatten nu
Ingen vind
Ett lugnt skvalpande
En doft av land
Jag står still
Jag bönfaller mig
Känna en förhoppning
I hamnen
Ber jag 
Att få gå i land
Utan att återvända
Det är bara jag
Ingen annan
Det tar lång tid
Att resa från det onda

Kultur | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login