”Den här årstiden” av Leia

Av den 29 november, 2017

Den här årstiden
Det var….
Den här årstiden
Mörkret utanför
Visar sig likadant
Nu som då
Klockan runt nio
På morgonen
Egentligen….
En fin vinter dag
Blå himmel
Skarp vaken sol
Besvärande solstrålar
Trängde in genom
De smutsiga fönsterrutorna
Jag hade nyss vaknat
I soffan
Med kläderna på
Jag var bakfull
Illamående och trött
Jag stank svett
Gammal fylla andades
Magen värkte
Ångesten hotade
Att spränga mitt bröst
Jag satte mig upp
Stirrade på
Den halvtomma flaskan
Jag suckade
Jag inledde
En kamp
Som så många gånger förr
Jag visste
Jag skulle förlora
Jag borde inte
Jag ville inte
Jag måste
Jag skulle precis
Börja halsa ur flaskan
Tystnaden bröts
Telefonsignalen tjöt
Tjöt som ett skadeskjutet djur
Ett par snabba klunkar
Förvirrat sökte jag mobilen
Bakom en kudde
Fann jag odjuret
Med skakiga händer
Jag svarade
En bekant röst talade
Rösten var tydlig
Lär oroad
Jag sa
Det är åt helvete
Jag har druckit massor
Inte bara det
En hel del annat också
Orkar inte berätta
La på
Stirrade i väggen
Min terapi
När var det sist
Jag går inte dit igen
Jag orkar inte
Utan att veta
Vad det var för dag
Tog jag på mig kläder
Gick ut
Förbi kyrkogården
La min hand
På en speciell grav
Irriterad och rasande
Gick jag
Till den oroande rösten
Gavs en säng
Vatten och värktabletter
Jag måste härifrån
Jag orkar inte gå
Mina ord blev
Hjälp mig
Ambulansen körde sakta
In på akutintaget
Mina ord
Låt mig sova
Slippa känna
Ondskan i mitt bröst
Det finns bara en lösning
De vackra orden var slut
Jag la mig på sidan
Drömde mig bort
Till ett liv
Jag tar steg i idag

Leia, Kultur & Musik | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login