”De välkända timmarna” av Leia

By on 3 januari, 2024
Arkivbild

De välkända timmarna
Det hamrar inom mig
I min inre smedja
Ilska slås där
Sorg slås där
Det gnistrar om hammares slag
De slår fram liv
Det som kunde vara
Frenetiska slag
I uppgivenhet
Är slag för att vakna
Slag för att förstå
Himlen bryter utanför
Ser ut om ett pussel vill läggas
Men det är som
Att inga bitar passar
Kanske är det så
För himlen denna natt
Kanske är det levande pussel
I ständig rörelse
Som jag inte ser
Som jag inte förstår
Jag låter smedjan arbeta
Jag lägger mig på sidan
Annorlunda slag
Annorlunda tankar
En ljus vägg
Ingen inristad ångest där
Ingen spöklik mara lever här
Jag hör fåglarna
Och deras små ungar
Deras tydliga ljud
Jag finns
Jag är här
Jag kan inte sova
Jag är hungrig
Ett ständigt liv
Dygnet runt
Om jag bara
Vad då
Jag vet inte
Går till toaletten
Sköljer mitt ansikte
Lägger mig
Mitt inre känns svalare
Gubbarna i smedjan vilar
Om jag lyssnar noggrant
Hör jag svagt deras snarkningar

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login