”Där ett avfall skrek” av Leia

Av den 21 mars, 2020

Där ett avfall skrek
När morgondagen
Inte fanns
I ett liv
Utan skrik
Närheten….
Försvann med solen
Försvann med månen
Ändå lös dem
Gav ett liv
Jag kunde inte förstå
Mitt eget förstånd
Jag bestämde mig
Jag i allt
Där skönhet försvinner
Dör helhet
Hur skall jag förstå
Mig själv
Den människa
Jag en gång var
Jag är inte rädd
Ingen oro för någon
Ger ett liv i ro
Någon stör
Något stör
Låt mig vara
I mitt liv
Jag gråter inte
På gator
Jag gråter
I mina lakan
Ni når mig inte
I mina skrik
Slår jag er
Jag glömmer aldrig bort
Den smärta
Ni gett
Just det
Just ni
Som gett smärtan
Glöm aldrig bort
När ni minst anar
Kommer någon smygande
Ett liv tas
Ett liv ges
Där döden talar
Ler jag
Undangömd
I nya livs steg

Leia, Kultur | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login