”Dagen har vandrat” av Leia

Av den 11 mars, 2020

Dagen har vandrat
Det solen gav
Ger snön nu
Ger regnet nu
Kvällen skall gå
Efter dagens fotspår
Det blir bäst så
Efter kvällen
Nattens tågande
En livstid
Får plats här
Min ögon
Den släpande blicken
Mina fötter
De slitna
Vila i ensamhet
För alla
Någon gång
Någonstans
Jag har burit flaggan
Jag har bränt den
Jag har gapat 
Ut stoltheten
Jag har stampat 
På den
Jag har nickat ja
Till ärligheten
I en bikt
Inför mig
Inför spegeln
Inför livet
Den som tittat länge
De som vandrat långt
Jag har 
Krossat spegeln
Trampat i trasigt glas
Lämnat blodiga fotavtryck
Sprungit ut ur rummet
Skrikit rakt ut
Jag är fri
Jag är fången
Ut i det vilda
Ordet fridlyst
Existerar inte i tid
Kyrktornen långt bort
Jag hör ljuden
De förföljer mig
Massivt regn
Blandat med snö
De tunga molnen
Dolda i det mörka
Pratar så
Där jag är fri
Där jag är fången
Jag är inte
Längre där
Den kvävda oron
Att återvända
Från skogarna
Det laglösa landet
Med egna lagar
Fötter fyllda av sår
Då i
Vansinnets maraton
Mina ögon
Den släpande blicken
Mina fötter
De slitna

Leia, Kultur | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login