”Att få löpa fri” av Leia

Av den 16 mars, 2020

Att få löpa fri
Av barmhärtighet 
Av vanvett
Genom mig
Kliver jag in
I armodets stad
Genom mig
Lever jag
I min smärta 
Genom mig
Går jag vägen
Bland de vilsna
Jag är invånare
I denna stad
Inte bara andra
Även jag
Kan gå vilsen
Finns det ångest
Hos folket
Som finns under oss
Under jord
Är det den
Som visar sig
Likt medömkan
I mitt ansikte
Där en del människor
Känner en grund
Av djup skräck
Tänk att
Frigöra sig
Som…
Rök i luften
Eller 
Ström i vattnet
Det var inte jag
Hur många gånger
Skall jag behöva
Säga det
Det var inte jag
Den största sorgen
Är att minnas
De lyckliga dagarna
När misären är nära 
Att få löpa fri
Av barmhärtighet
Av vanvett
Skillnaden
Spelar den alltid
En viktig roll

Leia, Kultur | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login